Patrick Grégor Puppinck m.fl.
mot
Europeiska kommissionen
Domstolens dom (stora avdelningen) av den 19 december 2019
”Överklagande – Institutionell rätt – Medborgarinitiativet ’En av oss’ – Meddelande från Europeiska kommissionen i vilken denna redogör för sina slutsatser och för skälen för att den inte vidtar de åtgärder som begärts i medborgarinitiativet”
Unionsmedborgarskap – Medborgarrättigheter – Framläggande av ett medborgarinitiativ – Förordning nr 211/2011 – Skyldighet för kommissionen att vidta den specifika åtgärd som avses med ett medborgarinitiativ – Föreligger inte
(Artiklarna 11.4 och 17.1–17.3 FEU; artiklarna 24 första stycket, 225, 241 och 289 FEUF; Europaparlamentets och rådets förordning nr 211/2011, skäl 1 och artiklarna 2 led 1, 4 och 10.1 c)
(se punkterna 53–55, 57, 61–63, 70 och 71)
Kommissionen – Behörighet – Befogenhet att lägga fram lagstiftningsinitiativ – Befogenheten ska utövas i enlighet med principerna om tilldelade befogenheter och institutionell jämvikt
(Artiklarna 13.2, 17. 1 och 17.2 FEU; artikel 289 FEUF)
(se punkterna 59, 60, 64 och 65)
Unionsmedborgarskap – Medborgarrättigheter – Framläggande av ett medborgarinitiativ – Förordning nr 211/2011 – Kommissionens granskning – Skyldighet att redogöra för juridiska slutsatser och politiska slutsatser separat – Föreligger inte
(Europaparlamentets och rådets förordning nr 211/2011, skäl 20 och artikel 10.1 c)
(se punkterna 77–81)
Unionsmedborgarskap – Medborgarrättigheter – Framläggande av ett medborgarinitiativ – Förordning nr 211/2011 – Kommissionens granskning – Meddelande som innehåller kommissionens beslut att inte lägga fram något förslag till rättsakt för unionslagstiftaren – Domstolsprövning – Gränser
(Artikel 17.1 FEU; Europaparlamentets och rådets förordning nr 211/2011, artikel 10.1 c)
(se punkterna 88–93, 95 och 96)
Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Omfattning – Meddelande från kommissionen som innehåller dess beslut att inte lägga fram något förslag till rättsakt för unionslagstiftaren med anledning av ett europeiskt medborgarinitiativ
(Artikel 296 FEUF; Europaparlamentets och rådets direktiv 211/2011, artikel 10.1 c)
(se punkt 94)
Resumé
Enligt domstolen begick tribunalen inte något fel när den fastställde kommissionens beslut att inte lägga fram något förslag till lagstiftning med anledning av det europeiska medborgarinitiativet ”En av oss”
I domen i målet Puppinck m.fl./kommissionen (C‑418/18 P) av den 19 december 2019 ogillade domstolen (stora avdelningen) det överklagande som organisatörerna av det europeiska medborgarinitiativet med titeln ”En av oss” hade gett in av en dom av tribunalen, (
1) genom vilken denna hade ogillat deras talan om ogiltigförklaring av kommissionens meddelande av den 28 maj 2014 om detta europeiska medborgarinitiativ. (
2)
3) och förordning nr 211/2011 (
4) får ett antal unionsmedborgare, som uppgår till minst en miljon personer och som kommer från åtminstone en fjärdedel av medlemsstaterna, ta initiativ till att uppmana kommissionen att inom ramen för sina befogenheter föreslå unionslagstiftaren att anta en rättsakt för att tillämpa fördragen. Innan organisatörerna av ett europeiskt medborgarinitiativ kan börja samla in det antal underskrifter som krävs, ska de registrera initiativet hos kommissionen, som särskilt ska granska ämnet för initiativet och de mål som eftersträvas med detta.
Patrick Grégor Puppinck och sex andra personer utgör medborgarkommittén för ett europeiskt medborgarinitiativ med titeln ”En av oss”, vilket registrerades hos kommissionen år 2012. (
5) Det mål som eftersträvas med detta medborgarinitiativ är att unionen ska införa ett förbud mot, och upphöra med finansiering av, verksamhet som förutsätter att mänskliga embryon förstörs (speciellt inom områdena forskning, utvecklingsstöd och folkhälsa), vilket inbegriper direkt eller indirekt finansiering av aborter. Det europeiska medborgarinitiativet ”En av oss” erhöll efter registreringen den miljon underskrifter som krävdes, och lades därefter officiellt fram för kommissionen i början av år 2014. Den 28 maj 2014 tillkännagav kommissionen i ett meddelande att den inte hade för avsikt att vidta några åtgärder med anledning av det europeiska medborgarinitiativet.
Organisatörerna av medborgarinitiativet väckte då talan vid Europeiska unionens tribunal om ogiltigförklaring av kommissionens meddelande och gjorde bland annat gällande att kommissionen är skyldig att lägga fram ett förslag till unionsrättsakt när ett europeiskt medborgarinitiativ har getts in. Tribunalen fastställde kommissionens beslut.
Efter det att tribunalens avgörande överklagats påpekade domstolen i sin dom att det europeiska medborgarinitiativet enligt artikel 11.4 FEU syftar till att ”uppmana” kommissionen att lägga fram ett lämpligt förslag för att tillämpa fördragen, och inte till att tvinga kommissionen att vidta den eller de åtgärder som föreslås i det europeiska medborgarinitiativet. Domstolen tillade att det av olika bestämmelser i förordning nr 211/2011 framgår att kommissionen, när den mottar ett europeiskt medborgarinitiativ, ska redogöra för eventuella åtgärder som den avser att vidta och, i förekommande fall, skälen för att vidta eller inte vidta dessa åtgärder. Detta bekräftar enligt domstolen att kommissionen inte är skyldig att lägga fram ett förslag till unionsrättsakt med anledning av ett europeiskt medborgarinitiativ.
Domstolen erinrade därefter om att den befogenhet att ta initiativ till lagstiftning som kommissionen har enligt fördragen innebär att det ankommer på kommissionen att besluta huruvida den ska lägga fram ett förslag till rättsakt eller inte, utom i fall där den enligt unionsrätten är skyldig att lägga fram ett sådant förslag. Kommissionens befogenhet att ta initiativ till lagstiftning är ett uttryck för principen om institutionell jämvikt, som är kännetecknande för unionens institutionella uppbyggnad. Enligt denna princip ska varje institution vid utövandet av sina befogenheter respektera de övriga institutionernas befogenheter. Domstolen konstaterade i detta sammanhang att det europeiska medborgarinitiativet, enligt förordning nr 211/2011, syftar till att ge unionsmedborgare en rättighet som är jämförbar med Europaparlamentets och rådets rätt, enligt artiklarna 225 FEUF och 241 FEUF, att anmoda kommissionen att lägga fram lämpliga förslag för att genomföra fördragen. Eftersom den rätt som Europaparlamentet och rådet tillerkänns i dessa artiklar inte inkräktar på kommissionens befogenhet att ta initiativ till lagstiftning, måste detsamma dock gälla i fråga om ett europeiskt medborgarinitiativ.
Domstolen underströk även att den omständigheten att kommissionen inte är skyldig att vidta åtgärder med anledning av ett europeiskt medborgarinitiativ inte innebär att ett sådant initiativ saknar all ändamålsenlig verkan, vilket klagandena hade gjort gällande. Systemet med ett europeiskt medborgarinitiativ utgör nämligen ett av de instrument för deltagandedemokrati som infördes i samband med antagandet av Lissabonfördraget, för att komplettera det system med representativ demokrati som unionens sätt att fungera bygger på, vilka syftar till att främja medborgarnas deltagande i den demokratiska processen och främja dialogen mellan medborgarna och unionsinstitutionerna. Ett europeiskt medborgarinitiativ som har registrerats i enlighet med förordning nr 211/2011 och som uppfyller samtliga relevanta förfarandekrav och andra villkor som föreskrivs i denna förordning, ger dessutom upphov till ett antal specifika skyldigheter för kommissionen, vilka anges i artiklarna 10 och 11 i denna förordning. Enligt domstolen består det europeiska medborgarinitiativets särskilda mervärde inte i att det råder visshet om dess utgång, utan i de möjligheter och tillfällen som det skapar för unionsmedborgarna att utlösa en politisk debatt inom unionsinstitutionerna utan att behöva invänta att ett lagstiftningsförfarande inleds.
Domstolen bekräftade dessutom tribunalens bedömning att ett meddelande om ett europeiskt medborgarinitiativ, såsom det omtvistade meddelandet, omfattas av kommissionens stora utrymme för skönsmässig bedömning och följaktligen ska bli föremål för en begränsad domstolsprövning, som syftar till att bland annat kontrollera att meddelandets motivering är tillräcklig och att det inte har gjorts några uppenbart oriktiga bedömningar.
Domstolen bekräftade i detta sammanhang i synnerhet tribunalens resonemang om att kommissionen, genom att grunda sig på en publikation från Världshälsoorganisationen, inte hade gjort någon uppenbart oriktig bedömning när den bedömde att unionens finansiering av ett antal säkra och effektiva hälso- och sjukvårdstjänster, bland annat på abortområdet, bidrog till en minskning av antalet osäkra aborter och följaktligen till en minskad risk för dödlighet och sjukdom bland mödrar.
1) Tribunalens dom av den 23 april 2018, One of Us m.fl./kommissionen ( T-561/14 , EU:T:2018:210 ).
2) Kommissionens meddelande COM(2014) 355 final av den 28 maj 2014 om det europeiska medborgarinitiativet ”En av oss”.
3) Artikel 11.4 FEU.
4) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 211/2011 av den 16 februari 2011 om medborgarinitiativet ( EUT L 65, 2011, s. 1 , och rättelse i EUT L 94, 2012, s. 49 ).
5) COM(2014) 355 final.
Tekstas iš mūsų archyvo (Europos Sąjungos leidinių biuro „Cellar“ duomenys). Commission Decision 2011/833/EU — free reuse incl. commercial; attribution to EUR-Lex / Court of Justice of the European Union required; EUR-Lex is not the authentic record of the Court.