Erik Simpson
mot
Europeiska unionens råd
och
HG
mot
Europeiska kommissionen
Domstolens dom (stora avdelningen) av den 26 mars 2020
”Omprövning av de domar som meddelats av Europeiska unionens tribunal i målen Simpson/rådet (T‑646/16 P) och HG mot kommissionen (T‑693/16 P) – Personalmål – Fastställande av vilka som skulle ingå i den dömande sammansättning som meddelade domarna i första instans – Förfarande för att utnämna en domare i personaldomstolen – Artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Domstol som inrättats enligt lag – Lagenlighetsprövning i anslutning till prövningen av riktigheten av ett domstolsavgörande – Enhetligheten och konsekvensen i unionsrätten har undergrävts”
Unionsrätt – Principer – Grundläggande rättigheter – Efterlevnaden säkerställs av unionsdomstolen – Principen om laga domare – Brist i förfarandet för att utnämna en domare vid personaldomstolen – Ska prövas ex officio av unionsdomstolen
(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47)
(se punkterna 55–58)
Personaldomstolen – Förfarande för att utnämna en domare vid personaldomstolen – Rådets utrymme för skönsmässig bedömning – Gränser – Iakttagande av de villkor som fastställts i meddelandet om utlysning av domartjänster och de handläggningsregler som fastställts för utövande av utnämningsmakten
(Artikel 257 fjärde stycket FEUF; domstolens stadga, bilaga I, artikel 3)
(se punkterna 61 och 68)
Unionsrätt – Principer – Rätt till ett effektivt domstolsskydd – Principen om domares oavhängighet – Räckvidd
(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47 andra stycket)
(se punkterna 71, 73, 74 och 80)
Grundläggande rättigheter – Rätt till ett effektivt domstolsskydd – Rätt som slås fast i artikel 47 andra stycket i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och i artikel 6.1 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna – Samma innebörd och räckvidd – Den skyddsnivå som garanteras enligt stadgan får inte strida mot den skyddsnivå som garanteras enligt Europakonventionen
(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 47 andra stycket, 52.3 och 53)
(se punkt 72)
Unionsrätt – Principer – Grundläggande rättigheter – Efterlevnaden säkerställs av unionsdomstolen – Principen om laga domare – Brist i förfarandet för att utnämna en domare vid personaldomstolen – Åsidosättande av principen om laga domare – Föreligger inte
(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47 andra stycket)
(se punkterna 75, 77–79 och 81–83)
Omprövning – Konstaterande av att ett avgörande undergräver enhetligheten eller konsekvensen i unionsrätten – Bedömningskriterier – Följder – Upphävande av domen och återförvisning av målet till överklagandeinstansen
(Domstolens stadga, artikel 62b första stycket)
(se punkterna 84–87, 89 och 90)
Resumé
I sin dom av den 26 mars 2020, Omprövning Simpson/rådet och HG/kommissionen (förenade målen C‑542/18 RX II och C‑543/18 RX II), gjorde domstolen (stora avdelningen) en omprövning (
1) av de domar som meddelats av tribunalen den 19 juli 2018 i målen Simpson mot rådet (T‑646/16 P) och HG mot kommissionen (T‑693/16 P) (
2) (nedan kallade domarna som var föremål för omprövning). Domstolen slog fast att nämnda domar undergräver enhetligheten och konsekvensen i unionsrätten, i den del tribunalen fann att det förhållandet att det förekommit brister i förfarandet för att utnämna en domare vid personaldomstolen innebar ett åsidosättande av principen om laga domare. (
3) Domstolen medgav visserligen att det förekommit brister i det aktuella utnämningsförfarandet, men fann att dessa brister inte i sig kunde läggas till grund för ett upphävande av de avgöranden som meddelats av den dömande sammansättning i vilken den berörda domaren ingick. Domstolen upphävde därför domarna som var föremål för omprövning och återförvisade målen till tribunalen.
Bakgrunden till målen som var föremål för omprövning var i korthet följande. Med anledning av att förordnandet för två andra domare vid personaldomstolen, nämligen Sean Van Raepenbusch och Horstpeter Kreppel, skulle löpa ut hade ett meddelande om utlysning av domartjänster offentliggjorts den 3 december 2013. Till följd av nyss nämnda tjänsteutlysning hade urvalskommittén (
4) upprättat en förteckning med sex kandidater. Inget meddelande om utlysning av domartjänster hade offentliggjorts med anledning av att förordnandet för en tredje domare vid personaldomstolen, Maria Isabel Rofes i Pujol, snart skulle löpa ut.
Europeiska unionens råd utnämnde den 22 mars 2016 tre domare vid personaldomstolen, nämligen Sean Van Raepenbusch, João Sant’Anna och Alexander Kornezov. Vid utnämningsförfarandet avseende dessa tre domartjänster hade rådet använt den förteckning över kandidater som upprättats efter meddelandet om utlysning av domartjänster av den 3 december 2013, även för den lediga domartjänst som tidigare innehafts av Maria Isabel Rofes i Pujol (nedan kallad den tredje domartjänsten), trots att nämnda meddelande inte avsåg den tjänsten. João Sant’Anna och Alexander Kornezov förordnades att tjänstgöra vid personaldomstolens andra avdelning under perioden 14 april–31 augusti 2016.
Genom domarna som var föremål för omprövning hade tribunalen efter överklagande upphävt två avgöranden som meddelats av personaldomstolens andra avdelning (
5) (nedan kallade de angripna avgörandena) på grund av att fastställandet av vilka som skulle ingå i den dömande sammansättningen inte hade skett på rätt sätt. Genom två beslut av den 17 september 2018 (
6) fann domstolens omprövningsavdelning att nämnda domar från tribunalen skulle omprövas i syfte att fastställa huruvida de undergräver enhetligheten och konsekvensen i unionsrätten.
I sin dom påpekade domstolen för det första att det varit korrekt av tribunalen att slå fast att grunden avseende att fastställandet av vilka som skulle ingå i den dömande sammansättning som meddelat de angripna avgörandena inte skett på rätt sätt skulle prövas ex officio. Regler som garanterar enskilda rätt att få sin sak prövad av en oavhängig och opartisk domstol som har inrättats enligt lag – i synnerhet regler som definierar begreppet oavhängig och opartisk domstol som har inrättats enligt lag och anger hur en sådan domstol ska vara sammansatt – utgör nämligen hörnstenen i rätten till en rättvis rättegång. Denna rättighet innebär att varje domstol är skyldig att kontrollera huruvida den, genom sin sammansättning, utgör en sådan domstol när det föreligger allvarliga tvivel i fråga om detta. Sådana tvivel förelåg emellertid i det aktuella fallet, eftersom tribunalen i en tidigare dom hade slagit fast att fastställandet av vilka som skulle ingå i den berörda dömande sammansättningen inte hade skett på rätt sätt. (
7) Domstolen fann således att tribunalen inte hade gjort en oriktig bedömning när den i domarna som var föremål för omprövning hade beslutat att ex officio pröva frågan huruvida fastställandet av vilka som skulle ingå i nämnda dömande sammansättning hade skett på rätt.
Domstolen konstaterade för det andra att bristen i utnämningsförfarandet uteslutande berodde på att rådet hade åsidosatt meddelandet om utlysning av domartjänster av den 3 december 2013. I det avseendet slog domstolen fast att rådet visserligen hade åsidosatt det regelverk som det självt hade fastställt genom att offentliggöra meddelandet om utlysning av domartjänster och som det var skyldigt att följa. Domstolen fann emellertid att användningen av förteckningen över kandidater i samband med utnämningsförfarandet avseende den tredje domartjänsten i övrigt förefaller ha varit förenlig med de bestämmelser som reglerar förfarandet för utnämning av domare vid personaldomstolen. I synnerhet innehöll denna förteckning dubbelt så många kandidater som det antal domare som utnämnts på grundval av den. Enligt domstolen fanns det vidare ingenting som gav anledning att ifrågasätta att rådet iakttagit kravet på att personaldomstolens domare skulle utses bland personer vars oavhängighet inte kan ifrågasättas och som uppfyller nödvändiga villkor för utövande av domarämbeten eller kravet på att det i förteckningen skulle anges vilka kandidater som hade den lämpligaste erfarenheten på hög nivå. Domstolen fann dessutom att den aktuella bristen inte gjorde det möjligt att anse att utnämningen av den domare som tillsatts på den tredje domartjänsten skulle ha lett till en obalanserad sammansättning av personaldomstolen vad gäller den geografiska fördelningen eller företrädda nationella rättsordningar.
Domstolen fann för det tredje att den aktuella bristen inte utgör ett åsidosättande av principen om laga domare, som kommer till utryck i artikel 47 andra stycket första meningen i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Den erinrade om att det förhållandet att det förekommit brister i samband med utnämningen av domare i det aktuella rättssystemet utgör ett åsidosättande av nämnda princip, särskilt när bristerna är av sådant slag och av sådant allvar att de ger upphov till en reell risk för att andra delar av statsmakten, särskilt den verkställande makten, kan komma att missbruka utnämningsmakten på ett sätt som undergräver utnämningsbeslutets integritet och därigenom ge upphov till rimligt tvivel hos enskilda vad beträffar den eller de berörda domarnas oavhängighet och opartiskhet.
Enligt domstolen hade dock utnämningsförfarandet avseende den tredje domartjänsten skett i enlighet med de grundläggande bestämmelserna om utnämning av domare vid personaldomstolen. Enbart den omständigheten att rådet använde sig av den förteckning som upprättats efter meddelandet om utlysning av tjänster den 3 december 2013 för att tillsätta den tredje domartjänsten räcker enligt domstolen inte för att fastställa att det föreligger ett åsidosättande av en grundläggande bestämmelse om förfarandet för utnämning av domare vid personaldomstolen som är av sådant slag och av sådant allvar att det ger upphov till en reell risk för att rådet missbrukar sin utnämningsmakt på ett sätt som undergräver utnämningsbeslutets integritet och därigenom ger upphov till rimligt tvivel hos enskilda vad beträffar oavhängigheten och opartiskheten hos den domare som utnämndes till den tredje domartjänsten, eller till och med vad beträffar oavhängigheten och opartiskheten hos den avdelning som den domaren indelades på. Domstolen slog således fast att tribunalen hade gjort en felaktig rättstillämpning när den upphävde de angripna avgörandena enbart på grund av att det förekommit en brist i det aktuella utnämningsförfarandet.
Domstolen konstaterade för det fjärde att den felaktiga rättstillämpning som legat till grund för domarna som var föremål för omprövning var ägnad att undergräva enhetligheten och konsekvensen i unionsrätten. Domstolen fann nämligen att nämnda domar kan utgöra prejudikat som kan få återverkningar i andra mål där det görs gällande att utnämningen av en av ledamöterna som ingår i en dömande sammansättning inte skett på rätt sätt och, mer allmänt, att rätten till en oavhängig och opartisk domstol som inrättats enligt lag har åsidosatts. Till sist fann domstolen att rätten till en oavhängig och opartisk domstol som inrättats enligt lag är av grundläggande och övergripande karaktär i unionens rättsordning och att det ankommer på domstolen att tolka och upprätthålla konsekvensen i nämnda rättsordning.
1) Avgöranden som meddelats av tribunalen i mål om överklagande av avgöranden som meddelats av personaldomstolen kan – på förslag av förste generaladvokaten – i undantagsfall omprövas av domstolen, i fall där det finns en allvarlig risk för att tribunalens avgörande undergräver enhetligheten eller konsekvensen i unionsrätten. Omprövningsförfarandet föreskrivs i artikel 256.2 FEUF och i artikel 62 och följande artiklar i stadgan för Europeiska unionens domstol.
2) Tribunalens domar av den 19 juli 2018, Simpson/rådet ( T-646/16 P , ej publicerad, EU:T:2018:493 ) och HG/kommissionen ( T-693/16 P , ej publicerad, EU:T:2018:492 ).
3) Principen om laga domare fastställs i artikel 47 andra stycket första meningen i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. I nämnda artikel anges att var och en har rätt att inom skälig tid få sin sak prövad i en rättvis och offentlig rättegång och inför en oavhängig och opartisk domstol som har inrättats enligt lag.
4) Med urvalskommittén avses den kommitté som nämns i artikel 3.3 i bilaga I till stadgan för Europeiska unionens domstol. Urvalskommittén hade till uppgift att avge yttrande om kandidaternas lämplighet att tjänstgöra som domare vid personaldomstolen och skulle till sitt yttrande foga en förteckning över kandidater som den ansåg ha den lämpligaste erfarenheten.
5) Personaldomstolens beslut av den 24 juni 2016, Simpson/rådet ( F-142/11 RENV , EU:F:2016:136 ) och personaldomstolens dom av den 19 juli 2016, HG/kommissionen, ( F‑149/15 RENV, EU:F:2016:155 ).
6) Domstolens beslut av den 17 september 2018, Omprövning Simpson/rådet ( C-542/18 RX , EU:C:2018:763 ), och Omprövning HG/kommissionen ( C-543/18 RX , EU:C:2018:764 ).
7) Tribunalens dom av den 23 januari 2018, FV/rådet ( T-639/16 P , EU:T:2018:22 ).
Tekstas iš mūsų archyvo (Europos Sąjungos leidinių biuro „Cellar“ duomenys). Commission Decision 2011/833/EU — free reuse incl. commercial; attribution to EUR-Lex / Court of Justice of the European Union required; EUR-Lex is not the authentic record of the Court.